att våga vara rädd. hur gör man då?
dags att kortsluta amygdalan och fram med svarta natten. bort med hjärnan. in med känslan!
tuta och kör!
visst är det ett vackert ord, amygdalan. där allvaret i hotet bestäms.
och bildar trauma, fobi, panik, paranoia..... kanske behövs fina namn för att väga upp mörkret?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hej. Jag kan vara kompis i mörka natten. Och jag tycker att amygdala låter som ett fint instrument i silver, eller en liten by någonstans (kanske i dalarna ha ha!!) Kram M
Skicka en kommentar