mot examen!

Nu börjas det igen. Och denna gång stavas det EXAMENSARBETE. Planen är inte ett gestaltande sådant, utan ett bestående av text. Och tankar. Men det ska ändå bloggas och föras dagbok. Då mitt arbete kommer behandla ämnet reflektion på något sätt känns detta bloggande som ett fint komplement till allt det där läsandet och skrivandet. Förhoppningsvis blir det också en bra livlina och kontakt ut i verkligheten när jag sitter här och våndas i ensamhet med mina ord...

Först på dagordningen texter av Mikael Alexandersson. Förhoppningsvis kan de ge någon reda i detta surr av möjliga infallsvinklar och angreppssätt.

Och så en fantastiskt fin liten bild på det allra tuffaste. Rymden!

fyllning

det finns mycket att skriva om, mycket att skrika om. gråta för skratta åt och med. sånt som händer liksom. i ett liv.

men jag skriker inte. jag viskar. inåt. så det blir en tanke. flera tankar. som bygger gångar och svänger och svindlar och försvinner. 

det är tomt nu. snart blir det förhoppningsvis fylligare. 

denna dag bjuder sannerligen på visst hopp.  

dag bok bok dag

en tanke kring det här med dagboken. läser maria svelands recension av joyce carol oates dagbok och påminns. 

I fotoalbumet syns inte det tråkiga och fula, det ostädade och vanliga. Hon menar dock att detta ryms och tar plats i dagboken (om den inte är skriven av Oates). Jag undrar om det verkligen är så. 

Visst kan man skriva om fula tankar som man helst inte velat tänka, men skriver man verkligen rakt upp och ner om dagen. allt som varit, ocensurerat? Även en dagbok är ett urval, det viktiga, det som känns relevant och upptar tanken. 

Förr fungerade den som ett sätt att skapa ett liv jag ville leva. det ska bli spännande att se vad den får för funktion nu. 

befästande av det som är, ett sätt att hitta nya vägar, någonstans att drömma eller en "uppvisning av livet", som sveland skriver?  

"utan dig har mitt liv ingen mening" -94

ok. nu är det all in som gäller. handledning/redovisning idag och ja.... just nu frågar jag mig lite vad det var som hände.

fokus hamnade på kärlek, via en helg läsandes gamla dag- och diktböcker. ett vältrande i drömmen om den där killen som skulle komma och ställa allt till rätta, drömprinsen som skulle göra livet roligt. Och frånvaron av allt det som var jobbigt på riktigt, det som inte bara fanns i fantasin.

Intressant det vi pratade om också, att föreställningen om vad som ska röra sig i huvudet på en tonårstjej, vad som ska skrivas om i en dagbok, i viss mån raderade ut stora delar av min identitet. Ingenting skrevs om allt annat jag tänkte på, alla val jag gjorde då som jag idag kan se var väldigt mycket mer betydelsefulla än att M.B tittade på mig tre gånger under franskalektionen, eller att Katja sa att Markus hade sagt att Johan tyckte jag var söt…. Men jag antar att allt hade en funktion att fylla, en välbehövlig verklighetsflykt bort från allt det andra dryga. Eller kanske ett sätt att göra verkligheten lite mer spännande. För det var ju inte bara i dagboken de starka känslorna svallade, en blick kunde göra hela dagen, en icke-blick förstöra veckan. Det var sen, när känslorna blev besvarade, som allt blev kallt och natt. Det är svårt att beskriva den paniken som infann sig när jag gång på gång insåg att jag tagit mig vatten över huvudet, när fantasin satte mig i situationer jag inte kunde hantera.

Förmågan att bygga luftslott har jag kvar i högsta grad. Därför är det med en viss bävan jag går in i detta nya. Men jag hoppas och tror att min beredskap att hantera det jag skapar har utvecklats en aning sen sist. I varje fall medvetenheten om att det är ett slott skapat på ingenting annat än mina drömmar och försök att göra vardagen lite mer intressant. Och om det sen skulle visa sig att luften tar fast form kommer jag inte gömma mig på toaletten varje rast i en vecka (kanske en dag, max).

 Jag ska skriva dagbok, och rädslan finns att jag ska hamna där igen. I den uppdiktade världen. Men jag hoppas kunna skilja på dikt o verklighet… eller kanske snarare att verkligheten blir dikt. Att det som är på riktigt speglar av sig på sidorna.Så får vi se vart det tar mig. kanske till kärlekstörstande, kanske någon helt annan stans. Att jag är singel lämnar ju öppet för en del experimenterande i kärleksträsket iaf.

Om det nu är det jag vill. Sökandet/längtan efter närhet behöver ju inte per automatik betyda att man är på jakt efter kärlek. Som just nu känns ganska sliskigt o jobbigt. Men vi får se. Kanske leder mitt utforskande till den mycket heteronormativa prinsen på den vita hästen som kommer ge mig lycka o välgång o hela kungariket, kanske blir det en rolig sommar med mycket vin och sång och frihet. Den som tjuvläser min dagbok får se.

Och sen dö en långsam ytterst plågsam död.

 

 

 

Jag har googlat lite också, på kärlek:

 hittade en artikel på SVD:s hemsida om kärlek och språk. här finns den.

 smakprov här under:

"I själva verket är det bara genom språket som vi lever kärleken."

 "Känslor är inte enbart kroppsliga reaktioner, inte heller är de enbart tankar. Det går inte att en gång för alla säga vad en känsla – rädsla, vrede eller kärlek – är för känslor – bland dem kärleken – utgör snarare uttryck för vilka vi själva är, hur vi i olika situationer uppfattar världen."

”kärlek är insikten att något annat än man själv är verkligt.”

 ”Kärlek” heter det vackert, ”är en förkroppsligad förståelse av sig själv, av den andra, av andra och av världen.”

 "Att älska är att leva lidelsefullt, att göra sig sårbar genom att öppna sig för risker, för ödet. Samtidigt är kärleken den absoluta tryggheten, att känna är att man är där man hör hemma. "

 " I ett annat sammanhang finns ett citat ur en roman av Jeanette Winterson där en person säger: ”Hur kommer det sig att det mest ooriginella vi kan säga varandra fortfarande är det vi längtar efter att få höra? ’Jag älskar dig’ är alltid ett citat. Du var inte den första som sa det och inte heller jag.” 

 

från wikipedia:

Sann kärlek för Platon är den själsliga kärleken. I fulländad form skulle denna kärlek utvecklas från att vara kärlek till en individ till att bli insikt eller kunskap. Kärleken var för Platon lika med själens längtan efter idévärlden, denna längtan existerar i och med att själen är fången i den materiella kroppen som är en del av fenomenvärlden.

i väntan på vad då?

i brist på annat. en film om väntan. som också är en sorts längtan. något måste man ju göra. 

att driva

Jag var på HDK-biblioteket och lånade lite böcker. för att komma någonstans i den här djungeln som är längtan. efter annat. och ramlade över gamla nummer av paletten. och en text om situationismen. och begreppet "dérive" - drift. mina tankar och det korta samtalet på handledningen rörde sig om strukturen och längtan efter något annat. dérive kan sätta fingret på just det, visa på de upptrampade stigarna, det vi dagligen förhåller oss till och inrättar oss under. infrastruktur, social struktur. jag tror att jag ska ut på drift. ut och driva runt. och ge er ett utsnitt ur en mycket intressant text och länk till den i sin helhet:

"One of the basic situationist practices is the dérive [literally: “drifting”], a technique of rapid passage through varied ambiances. Dérives involve playful-constructive behavior and awareness of psychogeographical effects, and are thus quite different from the classic notions of journey or stroll.

In a dérive one or more persons during a certain period drop their relations, their work and leisure activities, and all their other usual motives for movement and action, and let themselves be drawn by the attractions of the terrain and the encounters they find there. Chance is a less important factor in this activity than one might think: from a dérive point of view cities have psychogeographical contours, with constant currents, fixed points and vortexes that strongly discourage entry into or exit from certain zones.

But the dérive includes both this letting-go and its necessary contradiction: the domination of psychogeographical variations by the knowledge and calculation of their possibilities. In this latter regard, ecological science — despite the narrow social space to which it limits itself — provides psychogeography with abundant data..."

...

eller är det bara så enkelt att jag längtar efter kärlek? 

lugn o ro?

jag har ritat och ritat och akvarellat hela påsken. vilket jag längtat efter (bilder kommer snart).

resultatet har blivit lite av en annan värld. dit jag nog längtar ibland. men jag vet inte vad jag ska göra av det hela. det känns som en dålig ingång. 

bra, eftersom det har fått igång min kreativitet.... men långt från tillräckligt. inget utforskande. inga teorier o stora tankar. mest handens hantverk. och en bakomliggande glädje. 

färg är bra. men är det tillräckligt? berg är fina, men jag känner att den vägen är lite uttömd. behöver en ingång. 

vad längtar jag efter? vad brukar jag längta efter? oftast det som komma ska, och glömma bort det som händer nu. jag har alltid tusen saker på gång. och tänker att nästa vecka, dit längtar jag. till lugn o ro. men när nästa vecka kommer fyller jag även den med saker upp över öronen och det där lugna och rofyllda som jag längtat efter hela våren tycks alltid ligga steget före. precis utom räckhåll. och så fortsätter det. vecka ut och vecka in. 

så egentligen längtar jag nog efter något helt annat än det jag tror. eftersom jag aldrig ger mig möjlighet att få just det. 

kanske vill jag känna mig upptagen. kanske är jag fast i hjulet? 

och vad jag längtar efter.... det är alltid steget före. och diffust.

guess who's back?

LÄNGTAN blev för stark. och jag är tillbaka. på HDK. så också bloggen med andra ord. bra det.