ok. nu är det all in som gäller. handledning/redovisning idag och ja.... just nu frågar jag mig lite vad det var som hände.
fokus hamnade på kärlek, via en helg läsandes gamla dag- och diktböcker. ett vältrande i drömmen om den där killen som skulle komma och ställa allt till rätta, drömprinsen som skulle göra livet roligt. Och frånvaron av allt det som var jobbigt på riktigt, det som inte bara fanns i fantasin.
Intressant det vi pratade om också, att föreställningen om vad som ska röra sig i huvudet på en tonårstjej, vad som ska skrivas om i en dagbok, i viss mån raderade ut stora delar av min identitet. Ingenting skrevs om allt annat jag tänkte på, alla val jag gjorde då som jag idag kan se var väldigt mycket mer betydelsefulla än att M.B tittade på mig tre gånger under franskalektionen, eller att Katja sa att Markus hade sagt att Johan tyckte jag var söt…. Men jag antar att allt hade en funktion att fylla, en välbehövlig verklighetsflykt bort från allt det andra dryga. Eller kanske ett sätt att göra verkligheten lite mer spännande. För det var ju inte bara i dagboken de starka känslorna svallade, en blick kunde göra hela dagen, en icke-blick förstöra veckan. Det var sen, när känslorna blev besvarade, som allt blev kallt och natt. Det är svårt att beskriva den paniken som infann sig när jag gång på gång insåg att jag tagit mig vatten över huvudet, när fantasin satte mig i situationer jag inte kunde hantera.
Förmågan att bygga luftslott har jag kvar i högsta grad. Därför är det med en viss bävan jag går in i detta nya. Men jag hoppas och tror att min beredskap att hantera det jag skapar har utvecklats en aning sen sist. I varje fall medvetenheten om att det är ett slott skapat på ingenting annat än mina drömmar och försök att göra vardagen lite mer intressant. Och om det sen skulle visa sig att luften tar fast form kommer jag inte gömma mig på toaletten varje rast i en vecka (kanske en dag, max).
Jag ska skriva dagbok, och rädslan finns att jag ska hamna där igen. I den uppdiktade världen. Men jag hoppas kunna skilja på dikt o verklighet… eller kanske snarare att verkligheten blir dikt. Att det som är på riktigt speglar av sig på sidorna.Så får vi se vart det tar mig. kanske till kärlekstörstande, kanske någon helt annan stans. Att jag är singel lämnar ju öppet för en del experimenterande i kärleksträsket iaf.
Om det nu är det jag vill. Sökandet/längtan efter närhet behöver ju inte per automatik betyda att man är på jakt efter kärlek. Som just nu känns ganska sliskigt o jobbigt. Men vi får se. Kanske leder mitt utforskande till den mycket heteronormativa prinsen på den vita hästen som kommer ge mig lycka o välgång o hela kungariket, kanske blir det en rolig sommar med mycket vin och sång och frihet. Den som tjuvläser min dagbok får se.
Och sen dö en långsam ytterst plågsam död.
Jag har googlat lite också, på kärlek:
hittade en artikel på SVD:s hemsida om kärlek och språk. här finns den.
smakprov här under:
"I själva verket är det bara genom språket som vi lever kärleken."
"Känslor är inte enbart kroppsliga reaktioner, inte heller är de enbart tankar. Det går inte att en gång för alla säga vad en känsla – rädsla, vrede eller kärlek – är för känslor – bland dem kärleken – utgör snarare uttryck för vilka vi själva är, hur vi i olika situationer uppfattar världen."
”kärlek är insikten att något annat än man själv är verkligt.”
”Kärlek” heter det vackert, ”är en förkroppsligad förståelse av sig själv, av den andra, av andra och av världen.”
"Att älska är att leva lidelsefullt, att göra sig sårbar genom att öppna sig för risker, för ödet. Samtidigt är kärleken den absoluta tryggheten, att känna är att man är där man hör hemma. "
" I ett annat sammanhang finns ett citat ur en roman av Jeanette Winterson där en person säger: ”Hur kommer det sig att det mest ooriginella vi kan säga varandra fortfarande är det vi längtar efter att få höra? ’Jag älskar dig’ är alltid ett citat. Du var inte den första som sa det och inte heller jag.”
från wikipedia:
Sann kärlek för Platon är den själsliga kärleken. I fulländad form skulle denna kärlek utvecklas från att vara kärlek till en individ till att bli insikt eller kunskap. Kärleken var för Platon lika med själens längtan efter idévärlden, denna längtan existerar i och med att själen är fången i den materiella kroppen som är en del av fenomenvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar