att driva

Jag var på HDK-biblioteket och lånade lite böcker. för att komma någonstans i den här djungeln som är längtan. efter annat. och ramlade över gamla nummer av paletten. och en text om situationismen. och begreppet "dérive" - drift. mina tankar och det korta samtalet på handledningen rörde sig om strukturen och längtan efter något annat. dérive kan sätta fingret på just det, visa på de upptrampade stigarna, det vi dagligen förhåller oss till och inrättar oss under. infrastruktur, social struktur. jag tror att jag ska ut på drift. ut och driva runt. och ge er ett utsnitt ur en mycket intressant text och länk till den i sin helhet:

"One of the basic situationist practices is the dérive [literally: “drifting”], a technique of rapid passage through varied ambiances. Dérives involve playful-constructive behavior and awareness of psychogeographical effects, and are thus quite different from the classic notions of journey or stroll.

In a dérive one or more persons during a certain period drop their relations, their work and leisure activities, and all their other usual motives for movement and action, and let themselves be drawn by the attractions of the terrain and the encounters they find there. Chance is a less important factor in this activity than one might think: from a dérive point of view cities have psychogeographical contours, with constant currents, fixed points and vortexes that strongly discourage entry into or exit from certain zones.

But the dérive includes both this letting-go and its necessary contradiction: the domination of psychogeographical variations by the knowledge and calculation of their possibilities. In this latter regard, ecological science — despite the narrow social space to which it limits itself — provides psychogeography with abundant data..."