resultatet har blivit lite av en annan värld. dit jag nog längtar ibland. men jag vet inte vad jag ska göra av det hela. det känns som en dålig ingång.
bra, eftersom det har fått igång min kreativitet.... men långt från tillräckligt. inget utforskande. inga teorier o stora tankar. mest handens hantverk. och en bakomliggande glädje.
färg är bra. men är det tillräckligt? berg är fina, men jag känner att den vägen är lite uttömd. behöver en ingång.
vad längtar jag efter? vad brukar jag längta efter? oftast det som komma ska, och glömma bort det som händer nu. jag har alltid tusen saker på gång. och tänker att nästa vecka, dit längtar jag. till lugn o ro. men när nästa vecka kommer fyller jag även den med saker upp över öronen och det där lugna och rofyllda som jag längtat efter hela våren tycks alltid ligga steget före. precis utom räckhåll. och så fortsätter det. vecka ut och vecka in.
så egentligen längtar jag nog efter något helt annat än det jag tror. eftersom jag aldrig ger mig möjlighet att få just det.
kanske vill jag känna mig upptagen. kanske är jag fast i hjulet?
och vad jag längtar efter.... det är alltid steget före. och diffust.
3 kommentarer:
Från "An Incomplete Manifesto of Growth":
9. Begin anywhere. John Cage tells us that not knowing where to begin is a common form of paralysis. His advice: begin anywhere.
det är ett bra råd! jag tror att det är just det jag håller på med. med teckningarna. jag börjar. så får vi se vart det går.
just nu känns det bara lite som tomgång. men jag hittar nog snart en väg vidare....
Jag känner igen det du pratar om. Lite "gräset är alltid grönare"-känsla. Men vad är den riktiga längtan? Kanske finns den inte. Kanske är det bara en drivkraft. Utan längtan hade vi kanske stått still.
Skicka en kommentar