nytt projekt - KONFLIKT
Ju mer jag funderar på ordet, på konflikten-konflikter, desto svårare blir det att ta på. Vad är en konflikt för mig? vad känns tillräckligt intressant att arbeta vidare med? var skulle jag kunna tillföra något? vad behöver redas ut? det blir alltid såhär.... tusen idéer och tankar som en surv i hjärnan. omöjligt att sova, omöjligt att fokusera. kanske så här, kanske detta! en hjärna som arbetar på högvarv för att reda ut trasslet men bara trasslar sig än djupare in i alltsammans. och tillslut bara en trötthet som gör att inget orkas med, att inget reds ut. Redan första dagen på projektet har jag använt alldeles för många veckor till denna oreda. typiskt.
några tankar:
looking good vs. doing good.
min konflikt med mig själv och natten. mörkret. männen. hotet.
friheten att göra som man vill.
närhet vs självständighet
misstron mot den egna förmågan
mina åsikter vs. dina
rädsla att vara i vägen, till besvär.
rädsla för att ta för mycket plats vs. behov av koll/kontroll
inre konflikt. vem är jag och varför? vad vill jag? är det så jag gör det? Och din bild av mig, stämmer den överens med min bild av mig?
Och din bild av mig som lärare. jag hatar uttrycket många lite snyggare lite tuffare lite mer lyckade får när jag berättar vad jag gör. en bildlärare är en som inte är tillräckligt bra för att stå på egna ben, leva på sin egen konst. är det sant eller bara de som är dumma i huvudet?
För mig var valet självklart, jag söker mig till kollektivet. jag vill inte vara det ensamma geniet, jag vill skapa tillsammans. vara en del av ett sammanhang, påverka. tror jag gör större skillnad i ett klassrum än på ett museum. ..... Min och marits handledare i new york satte ord på mina tankar, hon kallade sig för artist teacher, inte art teacher. att vara lärare är en konst. att lära ut är konst. och jag hoppas det blir en del av min konst.
Men samtidigt gnager den där oron, har jag det som krävs? eller har de kanske rätt, de där snygga och lyckade? jag hatar deras fördömmande så mycket att jag ibland inte orkar möta dem rak i ryggen och bara säger att jag går på HDK. det är intressant hur annorlunda bemötandet blir då....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar