det rör sig.

Jag var på spelning idag och någonstans mitt i fick jag en uppenbarelse. Inte så religiös, men mycket AHA-ig. Jag har en mycket hackig och skev bild inom mig nu. saker som rör sig. ljus som växer och bubblar, liksom lever. jag vill blanda det stilla och det rörliga och skapa den där helheten jag söker efter. känslan av hotet.

sen, efteråt, när allt var slut. ja, då var det dags att gå hem. men som vanligt hade jag redan börjat hemfärden innan jag ens gått ut.

och för varje minut av mörker blir det senare och senare. allt räddare. 22.45. där är min gräns nådd. 23.20 hemma i hallen. 2.20 senare än psyket mår bra av. fy fan.

någon sa att det inte behöver finnas hopp. och det är nog sant för starkast effekt. men jag vill så gärna att det ska finnas en väg ut, en lösning. en ljusning, om än ytterst liten. för min skull.