världens bästa utveckling

Även om mitt projekt utvecklades från min egen privata upplevelse, till en mer allmän känsla av trygghet, känner jag att arbetet med det här verkligen har förändrat min upplevelse av natten. Jag är fortfarande rädd, men jag känner inte den där gastkramande skräck-ångesten, jag tackar inte nej till utgång och bara någon gång har jag gått hem tidigare än jag egentligen vill. Känns som jag har solen att tacka för mycket, men jag tror projektet har hjälpt mig ännu mer. Det var den där känslan av att ha fått nog av det mörka och jobbiga någonstans i mitten av projektet, och övergången till en mer positiv jävlar anamma känsla som gav mig en spark i rätt riktning. En mycket oväntad, men välkommen, förändring!