Det har varit mycket arbete och långa dagar den senaste veckan. Så ihärdigt att det inte har funnits tid eller ork att skriva på bloggen. Men nu är filmen färdig! Massa texter är utskrivna, affisch och pressmeddelanden är fixade och ja, bara själva byggandet av utställningen är kvar.
Det ska bli väldigt spännande att se vad alla har gjort till slut. Och ännu mer spännande ska det bli att se om vi lyckas få ihop en fin utställning som inte känns allt för spretig. Vi har ju iaf ett gemensamt tema….. och kul ska det bli!
Min gestaltning handlar, som ni nog förstått, om trygghet i det offentliga och det privata. Och om att göra något åt den där känslan av maktlöshet, om att göra det offentliga rummet till sitt. Att på något sätt hitta strategier för att mildra känslan av otrygghet. Det jag valde att göra var att vända på spelreglerna lite, och även om vi flyttade oss för bilar, så var vi där och gjorde platsen till något helt annat. Till en trevlig plats, till fika, till umgänge och hopprep och lek med hunden. Vi skapade ett nytt rum, en plats för positiva möten.
Jag tror att det som kommer visas i utställningen är filmen plus en härlig hög med texter som jag har hittat runtomkring på internet och som alla rör min gestaltning/tema på något sätt. De handlar om trygghet kontra säkerhet, om reclaim the streets, om kulturgeografi, om konst och gatukonst, om det offentliga rummet, om rädsla m.m.
Jag känner att jag vill ge min film mer djup på något sätt, visa att det inte bara handlar om att jag tycker det är drygt att gå hem och att jag hatar torskar… utan sätta fingret på det stora samhälleliga problem som otrygghet faktiskt är. Och någonstans visa att det finns många olika bottnar och vägar att gå.
Det kanske är så att jag inte litar på att min film säger allt jag vill förmedla, men jag vill på något sätt tydliggöra kontexten. Kanske blir det för mycket. Kanske är det nödvändigt. Jag är så insyltad i allt det här nu att jag inte ser så tydligt. Och så gillar jag ju teorier! Det har varit sjukt intressant att läsa igenom allt jag hittat och se fler och fler ingångar i problematiken kring det offentliga och vem som har ”rätt” att vistas var. För vem det offentliga rummet finns.
Jag tror inte att en enda besökare kommer läsa igenom alla texthögar, men kanske kan någon bläddra lite, läsa rubriker och några av mina understrykningar, och förhoppningsvis förstå min intention och tycka att det är spännande. Jag kan ju inte undanhålla er alla dessa ord!
Kom precis på en sak som inte finns med i texterna, och det är uppkomsten av det offentliga/privata någon gång på 1700-talet när industrialismen drog igång. Urbaniseringen gjorde att man flyttade till städerna, familjen blev institution och mannen plötsligt den tydliga familjeförsörjaren. Hans roll blev i offentligheten. Och den fina kvinnan skulle råda om hemmet, rörde sig sällan ute ensam, utan sällskap av en man. De som gjorde det var tillgängliga för alla, gatuflickor, prostituerade, och en sådan ville man ju inte bli förväxlad med. För fina flickor var gatan något fult och farligt.
Känns helt galet att dåtidens ideal fortfarande på något vis råder. Att gatan känns som en farlig plats för mig som kvinna, att staden på många sätt precis som resten av samhället är anpassat till en vit medelålders man i bil. Varför är det alltid han som har alla fördelar? Varför är det alltid han som sitter tryggt? OCH varför är han så jävla egocentrerad att han inte är ett dugg intresserad av att förändra världen så andra också kan luta sig tillbaka och känna sig nöjda?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar