min bästa var bakom det största trädet, vid stenmuren. där det växte vitsippor. och en annan konstig liten växt med vaxliknande gröna blad som nästan sög sig fast i fingrarna när man rörde vid den.
trädet var ihåligt. där bodde det en uggla.
jag satt där ibland. läste och tänkte. men det viktigaste var nog tanken om platsen när jag inte var där. att veta att jag hade en egen bit. en hemlig plats. som syntes, men ändå inte alls.
jag hade också en egen skog. som jag delade med min familj men som ändå var min. vid ormbunkarna lika höga som skogen runt omkring..... att komma hem varje gång.
2 kommentarer:
Åh vad intressant det ger mig inspiration! Skriver precis om hemmet och vad det kan innebära för någon som inte har ett hem. Rev dem inte ett hus i Gamlestan nyligen?
vi ses!
Jag tänker på alla kojor jag byggde som barn...
Alla barn bygger kojor. Undra vad det innebär? En övning inför vuxenlivets skapande av hem kanske... Tycker att din diskussion och dina tankar är intressanta. Det är ett bra ämne!
Skicka en kommentar