torsdag, november 20, 2008

en hemlighet i vardagen

Jag har läst mycket de senaste veckorna. Skönlitteratur som tar mig någon annanstans. till en annan plats, en annan tid. Ett annat rum. En bok om två bröder i var sitt hus, på sin barndoms tomt. Båda döende, båda vägrar att sluta fred med den andre. Som fångar i respektive hus väntar de ut den andres död för att själva vinna den slutgiltiga striden. Att överleva. För att sedan få ro att dö. De har var sin plats, tak och väggar, en kökssoffa att vila på. Det egna hemmet är borgen, den andres en symbol för all ondska.


ett citat ur en annan bok:
"
det finns magiska rum med lust och glädje i luften/…/ det finns en atmosfär som går rakt in i hjärtat, en hemlighetsfullhet mitt i det vardagliga, en laddning av de enkla tingen som besjälar dem och ger en ny dimension åt verkligheten.”
Ellen Key i Hemmets århundrade. 

jag tycker det är så fint. en hemlighetsfullhet mitt i det vardagliga. idag på handledningen väcktes tankar till liv som hittade hem i den där meningen. 
små guldkorn som ger vardagen ett högre värde. Finns de inte där naturligt, så får man väl plantera dem? skapa platser i tillvaron som gör den lite mer spännande. lite mer hemlighetsfull. 

jag tänker lite på tags. en sorts hemliga meddelanden till andra invigda. "-Hej, jag har varit här!". Det blir lite som att mötas, fast man egentligen inte ses. Ett hemligt möte där bara jag vet vem som döljer sig bakom de där bokstäverna, inte hon som går förbi med hunden, inte han som kommer cyklandes upp för backen. ett hemligt slutet sällskap. en ny dimension åt verkligheten. 

jag kommer använda mig av den känslan när jag skapar mig min plats.     

2 kommentarer:

mavis sa...

appropå att skapa sig en plats, appropå det där gubbarna som inte ville sluta fred. appropå att hitta sin plats, detta är ganska makabert men, har säkert berättade det också, vet ej. Men någon gammelmorfar el farfar till mig brukade gå till kyrkogården och lägga sig på en bänk vid graven där hans fru låg för att känna in platsen och hur det skulle komma att kännas. Det är fint men också hemskt....ooohhhh I simply dwell on matters of death and other dreary and weary thoughts....

sara n sa...

hehe.. alla dessa stora ord!


och det är en mycket fin historia med den gamle mannen. att inte vara rädd.... och bli bekant med platsen där man ska spendera evigheten är ju en mycket tilltalande tanke.