$$$$$$

pang på, ett nytt projekt. 

i offentligheten, men en förändring istället för en analys, en berättelse. 

vi fick pilen kastad mitt på handels bakgård. mitt i främmande och lite skrämmande backslick-land. 

när jag läste sociologi lånade vi deras salar ibland. jag var ung och arg med hennafärgat hår, de tittade på mig med blickar som gjorde ont och dömde ut. jag gjorde samma sak med dem.

  

idag är jag lite äldre, lite mer nyanserad. men den där skolan känns fortfarande som en fiende. 

och det är så svårt jag känner mig låst. ska jag ta min utgångspunkt i deras perfekthet? i deras pengar? eller i allas våra pengar - den globala ekonomin - som yes men? i min fruktansvärt irriterande känsla av att bli lite sämre när jag passerar eftersom jag fortfarande tolkar deras blickar som överlägsna stackars dig din dumma sate-tankar? 

eller ska jag bara skita i att det är på handels man lär sig allt om ekonomi, att det är där dom går som kommer få makt att bestämma över mig genom överlägset kontaktnät högt upp i näringslivet och fina jobb på viktiga ställen? (ok, jag vet att inte alla är där för att bli VD på volvo eller näringsminister.... men ja. man får faktiskt generalisera. och ha lite fördomar ibland)

jag vill ingenting. jag orkar inte hålla på med politisk konst. jag orkar inte tänka. och ändå är det där jag hamnar hela jävla tiden. i analys av världens alla problem och helveten. överfallsvåldtäkter, överkonsumtion och överlägsenhet.

varför inte bara små små rosa moln? 

på tal om världens alla helveten förresten. idag på kungsgatan hade läkare utan gränser en mycket obehaglig reklam med parollen "få tyst på eländet" . en dold högtalare spelade upp ljud från en våldtäkt, en kvinnas kvidande lidande stönanden. platsen och situationen gjorde det sjukt obehagligt, omöjligt att värja sig ifrån..... 

på många sätt en bra påverkan i det offentliga.  

    

 

nu dags för fokus på imorgon. 26 elever och en halv lektionsplan som måste bli hel.