att ta natten tillbaka

jag har kännt mig jävligt kluven till det här projektet de senaste dagarna. Planen var ju att som konflikt gestalta rädslan och bla bla.... men jag har inte hittat nån ingång. ja, helt enkelt kännt mig jävligt osugen på alltihop. på en handledning sades det att jag skulle prova att kasta mig ut i allt det dryga, allt det svarta. och inte känna att jag måste gestalta hoppet - vägen ut. men ju mer jag tänker på det desto mer känns det som en sjukt dålig idé. jag vet inte, det kanske blir starkare, "bättre", om man visar på det som skräms. på det som är ont. men jag har ingen lust! jag mår tillräckligt dåligt av skiten som den är. och jag vägrar att må ännu sämre när jag gör saker som jag älskar.
så jag har bestämt mig för att slå tillbaka och ta makten i mina egna händer. jag ska gå segrande ur striden och vara den som blir stärkt av det här.
har någon sorts tanke om att avväpna den som skrämmer mig. förlöjliga. skratta åt!

så. det jag vill säga är nog den att jag måste hitta en annan strategi. alla vet redan att det finns dryga snubbar i buskar och i stugor. de flesta kvinnor jag känner har redan en inbyggd rädsla för hotet. så varför visa det alla redan vet? varför bara befästa den sämsta känslan man kan ha?
Först tänkte jag att jag bara ville slåss. banka skiten ur något, fiktivt eller verkligt. men efter det som hände mig har jag insett att jag inte är bra på att slåss. jag suger verkligen på att försvara min kropp. den där ilskan jag har hört om, den övermänskliga styrkan.... ja, den infann sig aldrig. istället var mina armar spagetti, benen orkade inte springa och slagen jag borde slagit missade sitt mål och saknade verkan. men det jag lärde mig att lita till var den mentala styrkan. och den jag begåvats med är tydligen en av STÅL. för jag, jag gick faktiskt segrande ur striden. fortfarande hel, fortfarande stolt, fortfarande mig. och det är så jävla GÖTT!

nu är jag inne på att ställa mig upp, rak i ryggen, och göra något som känns skönt innifrån och ut. så idag har jag skrattat. högt och rått åt torskarnas rädda miner vid åsynen av min kamera (min lägenhet i malmö ligger mitt i prostitutionstråket), idag har jag låtit hotet dansa pardans och hoppa hage, idag har mina finaste bytt plats och jagat rädslan genom malmös gator. och det känns så himla bra! kanske inte blir fantastisk konst. men en personlig seger!