det offentliga rummet

Imorgon åker jag återigen till malmö för att filma. Efter senaste handledningen känns det som om alla mina tidigare spår sammanfogats till ett enda, och det ska nu förverkligas.
Det handlar om det offentliga och det privata, om rummet, om makt, om trygghet, om att ta plats, leka, motstånd och förändra balansen, om så för en liten stund.

Min plan är att återvända till Sorgenfrivägen, en plats där ingen som inte måste vistas efter mörkret. En egentligen fin och lummig plats som blivit hemvist åt prostitution, torskar och annan ljusskygg verksamhet. Min bas i malmö ligger mycket nära och jag har under alla år där upprörts över hela situationen, hatat de där torskarna som stannar allt och alla, känt mig otrygg i mitt eget kvarter.
Men när jag filmade där förra veckan med mina två hjälpredor hände det något. Jag var väldigt nervös innan vi skulle ge oss ut och fokuserade enbart på vad som skulle filmas, men ju längre vi var på plats, desto skönare var det att stå där. Vi tog plats i det offentliga rummet och vips förändrades maktbalansen. Det var vi som bestämde! Det var torskarna som kände obehag av att se oss!
Och nu känns det självklart att det är det jag ska försöka gestalta. Så det är bara att ta sig tillbaka dit, ut, igen.

Jag vill flytta ut det privata, mina vänner och vårt umgänge, till det offentliga. Till en plats där vi aldrig annars är. Genom att vistas där hoppas jag kunna förändra det rummet, känslan av det hotfulla, och skapa något trevligt. En plats där vi vill vara, om så för en kort stund.
Jag funderar på om det rent fysiskt skulle fungera att flytta ut ett privat rum, bord och fåtöljer, till platsen och därigenom göra kontrasten ännu tydligare. Eller kanske mer mångbottnad. Tänker på att hemmet är den farligaste platsen för en kvinna, men vi är mest rädda för att vistas utomhus.

Jag bjöd en vän som läser till arkitekt och gillar genusperspektiv på middag igår för att prata om mitt projekt och hon kom med många bra tips. Bland annat nämnde hon Carina Listerborn, en kvinna som är bebyggelseantikvarie med fokus på genus. Sökte på henne idag och hittade många intressanta artiklar om hur man skapar trygghet i det offentliga, och om vikten att ha med detta perspektiv i planerandet av stadsrummet.
Hon säger att det är viktigt att staden lockar människor att röra sig ute, vid alla tider på dygnet, så tomheten kan motverkas. Hon menar att det behövs en levande stad, en blandad stad, där alla får utrymme och vill vara, överallt. En stad som möjliggör möten! Inte platser som förlorar all aktivitet när affärerna har stängt för dagen, inte platser som dör när mörkret faller.
Hon pratar också om försök till trygghetsskapande insatser som inhägnade områden, övervakningskameror osv men menar att det är en kortsiktig lösning som skapar trygghet för några få, på en specifik plats, men i det långa loppet leder till ökad segregering och ännu mer rädsla.


Det borde vara en mänsklig rättighet att känna sig trygg i ett demokratiskt samhälle, att kunna vistas överallt hela tiden!

länkar med mycket text och intressanta tankar:
kan vi planera för en trygg stad?
genusforskning inom kulturgeografin
makten över kroppen i rummet